text Åsa Lempert
foto Urszula Striner

En turistbuss kommer lastad - med vetgiriga pensionärer. Att det är en grå disig dag där vätan bokstavligen hänger i luften kan de flesta av dem inte se - men upplever ändå, med andra sinnen. Det är kallt, rått och grått och typisk Skånevinter. Turen har gått från Malmö Opera via förtätningens Sorgenfri, hållbara Västra hamnen och så Limhamns sjöstad, med ett avbrott för lunch på restaurang Kalk, intill kalkbrottet i Limhamn. Nu rullar bussen in vid en lastplats intill Emporias utomhusparkering, den som vetter mot havet, i hjärtat av Hyllies utbyggnadsområde.

 

Trägna cirkeldeltagare

De vetgiriga pensionärerna som väller ur bussen med en imponerande hastighet är deltagare från en studiecirkel i ABF:s regi, ett samarbete med synskadades Riksförbund, samt deras ledsagare.

- De är trägna, dessa cirkeldeltagare, säger Jeanette Rosengren från ABF.

Hon är deras cirkelledare och berättar att ungefär samma gäng hängt med sedan samarbetet startade 2006, samtidigt som hon krokar arm med två damer, den ena med rullator.

- Tidigare ämnen har varit Malmös historia och skånska slott, till exempel. Den här terminen har studiecirkeln handlat om det nya Malmö, på deltagarnas begäran. Så vi tyckte att det passade bra som avslutning att göra den här utflykten.

 

Lätt att gå vilse

Åsikterna om det gruppen hittills sett är lite delade.

- Gud bevare alltihopa, utbrister en dam och konstaterar bestämt att hon inte skulle vilja bo i något av de nyare områden som de besökt under dagen.

- Jag har aldrig varit på Emporia förut, säger en annan.

- Det har jag, svarar hennes väninna och fortsätter:

- Och det ska jag säga, kan man gå vilse på Åhléns så kan man gå vilse här!

När alla 26 är ute ur bussen tar guiden Eva Roos Davidsson till orda:

- Jag tänkte att jag skulle samla er först men det är värst vad ni springer - det brukar vara bättre ordning på skolklasserna jag brukar guida, bannar hon glatt innan hon ger den praktiska informationen som behövs:

- Nu går vi rakt fram, sedan svänger vi vänster och går hela vägen fram till den blå entrén. När ni gått in kan ni kan välja mellan att åka rulltrappa och ta hiss upp.

 

Sinnenas trädgård

Målet är Emporias takterrass. Ungefär tio minuter senare är hela gruppen - med undantag för de som hellre ville shoppa inne i värmen - samlad på Emporias tak.

Eva Roos Davidsson ger en målande beskrivning av platsen.

- Tänk er den här platsen när det är sol och varmt, vilken fantastisk utsikt det är över Sundet då. Det vi befinner oss i är alltså en takpark, som är kuperad. Inne i de gröna gräsbeklädda kullarna ligger mycket av Emporias teknik.

Hon berättar om jorddjup och växtsorter och speciellt ingående om det populära sedumet som absorberar regn och tar hand om dagvattnet.

Regnet duggar friskt och hon styr oss raskt vidare till Sinnenas trädgård - en plantering med information i både vanlig skrift som blindskrift.

- En speciell plats jag vill visa er är Sinnenas trädgård, som man kan uppleva med flera av våra sinnen. Alla växter här går att känna på, dofta på, ja till och med att äta, även om det inte rekommenderas, berättar Eva Roos Davidsson.

Cirkeldeltagarna som huttrar i regnet verkar inte särskilt sugna på att varesig känna eller smaka på växterna. Men de testar blindskriften på skylten, som är svår att uppfatta helt med frusna fingrar. Någon undrar över om folk verkligen har tid att gå upp hit när de shoppar.

- Ja du, svarar Eva Roos Davidsson med ett varmt leende. Det har de nog.

 

Utmanande att guida

Att guida en synskadad grupp har sina utmaningar.

- Det gäller att hitta de bästa orden för att kunna beskriva det som finns runt omkring, berättar Eva Roos Davidsson, som gjort flera bussutfärder med dem tidigare samt även hållt ett antal föreläsningar för dem.

- Det bli mycket guideintensivt då inte bara ren information ska förmedlas utan också rent allmänt om det vi passerar och som denna grupp inte kan se. Samtidigt är det så tacksamt och givande att guida dessa människor. Jag är så imponerad över att de ger sig ut på utfärd och inte bara sitter hemma. Det finns en sådan livsgnista och glädje som vi som som inte har något handikapp borde ta efter, säger hon.

 

"Idag har jag blivit påmind om mycket"

En stund senare är hela gänget samlade vid bussen igen, för att åka vidare genom ett förändrat Malmö. Utanför bussen står en lång välklädd man och röker några sista bloss innan avfärd.

- Det här var väldigt intressant. Jag har varit arkitekt och följt Malmös utveckling sen jag flyttade hit på 1950-talet. Idag har jag blivit påmind om mycket. Här där vi står brukade jag rida tillsammans med min fru. Det var bara en skitig leråker på den tiden.

Så kliver han på bussen som styr vidare genom det nya Malmö, där stad möter landsbygd.